Övning 10.2 - Cyberhot

Bild från Flickr

Veckans andra uppgift var att bekanta sig med användaravtalet i en tjänst som vi tagit upp under kursen. Jag väljde MySpace för denna uppgift.

MySpace-Tjänsterna erbjuds från USA, så användarna måste samtycka till att deras information överförs till USA och på det viset kommer att stå under lagarna i delstaten New York. Jag vet inte säkert, men deras lagar gällande integritetsskydd kan nog vara lösare än våra finländska motsvarigheter. I varje fall, för att kunna bli medlem i MySpace, man måste uppge registreringsinformation (e-postadress, för- och efternamn, postnummer, kön och födelsedatum) som måste vara "sanningsenlig och korrekt". All annan information uppger man frivilligt (såsom "Relaterad Information" som medlemmar frivilligt lämnar till MySpace då de registrerar sig och profilinformation). Tydligen man kan "kontrollera hur Besökare, andra Medlemmar och MySpace kommunicerar med dem" eller sätta upp en privat profil, men i vanliga fall tillåter MySpace användare att söka efter andra medlemmar med hjälp av sådan registreringsinformation som fullständigt namn och e-postadress. Emellertid måste den som söker veta denna information på förhand. MySpace också påminner att profilinformationen, "liksom all information som läggs upp på ett publikt forum, är åtkomligt för allmänheten". I praktiken man kan vara ganska anonym på tjänsten och välja vilka informationer man vill avslöja för publiken.

Det som är viktigt att lägga märke till med alla webbtjänster är hur dessa tjänster använder och för vem de avslöjar användarnas personlig identifierbar information eller PII (som är personens fullständiga namn, e-postadress, postadress, telefonnummer och kreditkortsnummer). MySpace avslöjar inte användarnas personlig identifierbar information för tredje parter utan tillåtelse, utom för sina partnerföretag och sammarbetare (vilka tycks vara otaliga), om de har giltiga affärsmässiga skälen att göra detta (vad de än är). Också i sådana fall då MySpace skyddar dess egna, partnerföretagens eller användarens rättigheter eller om MySpace säljs eller blir sammanslagen kan informationen överföras. Alltså i ganska många sammanhang kan användarnas integritet vara utsatt för hot, men det är inte bara MySpace som detta gäller, utan troligen alla sociala nätverk och merparten av andra kommersiella webbplatser. Jag anser att MySpace verkar relativt trovärdig och skyddad. Men ytterligare:

"MySpace ansvarar inte för sekretessrutiner hos webbplatser eller andra tjänster som drivs av tredje parter och som är länkade till eller integrerade i MySpace-Tjänsterna eller för sekretessrutiner hos tredje parters Internetannonseringsföretag. [...] MySpace uppmuntrar Medlemmar att inte uppge PII till den tredje partens applikation om inte Medlemmen känner parten med vilken man handlar."

Det kan ändå vara svårt att veta när man lämnar MySpace-tjänsterna eller besöker en tredje parts applikation om de är integrerade i MySpace.

Efter att ha lagt upp innehåll på eller genom MySpace, äger användaren rättigheter till materialen, men användaren upplåter en "begränsad licens" till MySpace som tillåter MySpace att göra vad som helst de vill med materialen. MySpace kan bl.a. "använda, modifiera, radera, lägga till, offentligen utföra, offentligen visa, mångfaldiga och distribuera [...] MySpace Webbplats, helt eller delvis, i alla medieformat och genom alla mediekanaler, förutom att Innehåll som markerats ”privat” inte kommer att distribueras utanför MySpace Webbplats." Alltså man borde tänka sig noga vilken slags av material man är redo att dela med hela världen.

Som Eeva kommenterade i sin blogginlägg, och jag håller med henne, att eftersom biblioteken kan inte garantera deras online kundernas integritet utanför dess egen domän, kan bibliotekens trovärdighet som institution vara vilseledande på tjänster som MySpace, och därför är dessa webbplatser kanske inte bästa möjliga platformer för biblioteksservice. Dessutom, det finns en åldersgräns av 13 år på tjänsten, så MySpace är inte tillämplig för service eller undervisning för yngre än 13 år. Jag anser att man borde inte tvingas att registrera sig i sociala nätverk, och därför är MySpace enligt min åsikt inte tillämplig för undervisning i alla fall.

Övning 10.1 - Veckoartikel (cyber hot)

Bild från Flickr

Veckans första uppgift var att man skulle diskutera det som man upplever som cyberhot på personlig nivå. Gällande Webb 2.0 oroar jag mig åtminstone om följande frågor: (o)nåbarhet, identitetstölder och sociala hot.

Till början, om man använder Webb 2.0 verktyg, gäller det frågor om permanens och tillgång. Man kan inte lita på att dokument, videor, bilder o.s.v. som man lagt upp är alltid nåbara. Som Isto sade på föreläsningen i Second Life, att det är svårt att få någonting bort från Webb 2.0 men man kan inte heller lita på att någonting skall vara där för evigt. Måhända går företaget i konkurs och förmodligen allt som man har lagt in dessa företagens servrar tappas. Det kan t.ex. hända att Linden Lab likviderar och stänger servrarna. Så allt arbete som bibliotek och universitet har insatsat på det rinner ut i sanden. Okej, kanske inte helt och hållet, då man har testat med en virtuell värld och fått erfarenheter.

I alla fall, Man borde inte använda Web 2.0 verktyg som enda förvaringställe för sina bilder och dokument o.s.v., och nu jag skriver detta, kommer jag ihåg att alla mina dokument som har med kursarbetet att göra, finns endast på GoogleDocs. Vad händer om jag på måndagen 23.3., som är deadline för arbetet, inte kommer åt dessa beroende på internetuppkopplingen eller andra problem?

Ändå mer bekymrande hot för mig är identitetstölder. Jag undviker att lägga ut privata uppgifter på webbplatser, därför att jag oroar mig att dessa riskeras att utnyttjas för att begå brott eller t.ex. för att komma över mina banktillgångar. I Facebook har jag ändå mitt namn och födelsedatum och någon annanstans har jag kanske min adress och telefonnummer. Utifrån dessa information kan bedragare redan söka efter mer konfidentiell information annanstans. Dessutom är jag alltid orolig när jag köper med kreditkort på nätet.

Till sist upplever jag sociala hot på webben, d.v.s. nätmobbning, spridning av opålitlig information eller lögner och rasistiska eller på annat vis kränkande grupper på sociala nätverk, som cyberhot. Speciellt nätmobbning väcker oro hos mig, därför att jag har ett barn. Eftersom det är så lätt att broadcasta sig själv på Webb 2.0, är det lika lätt att broadcasta någon annan. Internetfenomen kan uppstå kring videor som läcker ut på webben såsom hände till "Star Wars Kid". Han blev känd på internet och genomgick mobbning inte bara på nätet men också utanför webben. På nätet mobbningen och extrema fenomen kan lätt få rasande former då missdådarna kan dölja sig bakom anonymitet.

Föreläsningen i Second Life 11.3.2009

Som många andra i kursen, upplever jag både postiva och negativa känslor till Second Life. Själva föreläsningen var en intressant erfahrenhet och jag är jätte glad att jag fick vara med. Jag hade en ny dator och en snabb internetuppkoppling och jag hörde ljudet bra. Det enda problemet var att diorna laddades så långsamt, men som Kim skriver i sin blogg, det problemet har redan lösats. Eftersom allt gick så bra för mig, är det klart att min upplevelse var mycket positivare än deras som hade mer problem. Jag skulle gärna ta en hel kurs i SL.

Övning 9.1 - Second Life

Bild från Flickr

I veckoartikeln Second Life, bibliotekariens andra liv framställer Kim Holmberg verksamhet som universiteten och biblioteken kan ha i virtuella världen Second Life. SL kan utnyttjas t. ex. i distansundervisning till att hålla föreläsningar och att delta i grupparbeten. Trots att vi inte ännu har haft vår föreläsning i SL, tycker jag om idén och håller med den studeranden citerat i artikeln, som tyckte det var skönt att sitta hemma i morgonrock och delta i en föreläsning.

För tillfället har biblioteken inte särskilt mycket servicen till kunder i SL, utan virtuella världen är mer en plats där bibliotekarier kan träffas och samarbeta internationellt samt undersöka de möjligheter SL erbjuder åt biblioteken. Jag anser också, som "Emerald" påpekar, att det är viktigt att biblioteken experimenterar med de virtuella världar, därför att vi behöver dessa erfarenheter att i framtiden kunna uppnå kunder där och betjäna dem i virtuella omgivningar. Kanhända gör biblioteken en massutvandring till virtuella världar inom några år.

Övning 8.2 - Bibliotek 2.0

Bild från Flickr

Jag väljde att bekanta mig med minabibliotek.se, biblioteket.se och Library Success: A Best Practices Wiki.

Både Stockholms stadsbibliotek (bibliotek.se) och biblioteken i Umeåregionen (minabibliotek.se) har tillämpat många av Bibliotek 2.0 aspekter på sina webb sidor. På både webbplatserna kan registrerade användarna bl.a. sätta betyg och etiketter (taggar) på materialen i bibliotekskatalogen, kommentera bloggar och andra texter och diskutera med varandra. På biblioteket.se sidan kan man också skriva omdömen om bibliotekets medier medan på minabiblioteket.se tjänsten kan användarna bidra med egna tips, rekommendationer och texter som har anknytning till litteratur, musik, film eller biblioteksvärlden som publiceras på webb sidan. På barnsidorna finns det barnens egna texter och bilder.

På tillfället jobbar jag inte på en bibliotek, men om jag jobbade skulle jag gärna ta i bruk åtminstone de element som berikar bibliotekskatalogen. Jag tror att biblioteksanvändarna i Finland skulle vara väldigt intresserade om att kunna recensera böcker som de har läst och läsa andras omdömen, samt om att sätta betyg och egna taggar på materialen. Genom dessa element kunde vi betjäna kunder mycket bättre och på så sättet kunde användarna delta i servicen och känna tillhörighet. Nackdelen är att det kräver kanske någon arbetstid att övervaka bruket av dessa servicen och att ta bort obehörig innehåll. Dessutom tror jag att de tekniska utformningar som krävs i att ta bruk dessa element kräver mycket arbetstid och tekniskt kunnande, annars skulle flera bibliotek redan ha gjort det.

"Best Practices Wiki" är en wiki som var grundad till att vara "a one-stop shop for great ideas and information for all types of librarians". Idén om en sådan wiki är jättebra. Jag tycker att en wiki skulle också fungera bra som intranät och ersätta värddatorer som förvaringsställe till olika dokument. Fördelen är att wikin är nätbaserad och tillgängligt var som helst medan värddatorer är tillgängliga bara från arbetsplatsen. Webb sidor är också lättare att bläddra och enskilda dokumenter öppnar snabbare om de är i HTML-form. På wikin skulle man kunna ha en avdelning till officiella dokumenter och arbetsinstruktion och en annan avdelning där alla anställda kunde skriva deras "best practices". Jag tycker att wikin skulle sänka tröskeln till bibliotekspersonalen att delta också. Den här ändringen att ta i bruk en wiki som intranet skulle säkert ta ganska mycket arbetstid, och det tycker jag att är den största nackdelen.

Övning 8.1 - Veckoartikel, Bibliotek 2.0

Veckans artikel var Library 2.0 - Service for the next-generation library av Michael E. Casey och Laura C. Savastinuk. Den handlar om den nya utformningen av biblioteksservicen som kallas Bibliotek 2.0. Lättläst, tydlig, informativ och intressant är adjektiv som jag tycker att beskriver artikeln bra. Speciellt nyttig också i anseende till vårt kursarbete som jämväl ska handla om Bibliotek 2.0.

Enligt Casey och Savastinuk (2006) Bibliotek 2.0 gäller huvudsakligen om fortgående och ändamålsenlig ändring, samt deltagande av biblioteksanvändare i skapande och underhållande av servicen. Eftersom Bibliotek 2.0 försöker fortfarande hålla takt med dess kundernas fluktuerande behov, skall förändringarna föregå enligt återkoppling från (personal och) kunder och speciellt genom att kunder medverkar i utvecklingen av bibliotekets tjänster. Samtidigt som Bibliotek 2.0 söker att förbättra servicen till nuvarande kunder söker den också att nå de mängder som inte användar biblioteksservicen (The Long Tail). Med Web 2.0 teknologierna finns det gott om tillämpningar som lockar användarnas deltagande och som biblioteken kan utnyttja till att växelverka med potentiella och nuvarande kunder (t. ex. sociala nätverk, bloggar, wikier och tillåtande av taggning och kommentarer på bibliotekskataloger).

I likhet med Michael C. Habib (2006) som anser att Bibliotek 2.0 går även utanför webbtjänster, framför Casey och Savastinuk att också de platsbunda servicen kan uppfylla definitionen Bibliotek 2.0 om bara de uppnår biblioteksanvändare, är kontinuerligt omvärderade och drar nytta av användarnas insats. Exemplar om sådana fysiska servicen skulle ha varit intressanta. Kan någon på kursen tänka på några, för jag har egentligen inte kommit på en enda. Kunder kan ju delta i händelser eller läsecirkel på bibliotek och hjälpa arrangera evenemang eller utställningar. Men på vilka egentliga fysiska grundservicen kan kunder för närvarande direkt inverka, utom genom att ge feedback och hoppas att den behandlas?

_________________

Övriga källor:

Habib, Michael C. (2006). Toward Academic Library 2.0: Development and Application of a Library 2.0 Methodology. A Master’s Paper for the M.S. in L.S degree. University of North Carolina at Chapel Hill, School of Information and Library Science, November, 2006. På http://etd.ils.unc.edu/dspace/bitstream/1901/356/1/michaelhabib.pdf (24.2.2009).

Övning 6.2 - Sociala nätverk

Veckans andra uppgift var att söka bibliotek i någon social nätverk och undersöka vad de gör där. Jag sökte bibliotek i MySpace och hittade några som hade relativt aktiva profiler. Med det menar jag att sidorna hade aktuella länkar och biblioteken hade många "vänner". Sådana var t.ex. Hennepin County Library från Minnesota med 1440 vänner och New Orleans Public Library med 2083 vänner. Hennepins sida är riktad till tonåringar och har likartad utseende som avdelningen för tonåringar på bibliotekets webbsida, medan New Orleans har tagit en mer allmän inriktning. Båda bibliotek länkar från deras MySpace sidor till utvalda tjänster på deras egna webbsidor och till andra sidor på MySpace. Hennepins länkar visar till sådant innehåll som intresserar unga medan New Orleans har byggat sin MySpace sida till ett slags portal till bibliotekets webbsida med länkar som "fråga biblioteket", "ladda ner talböcker" och "bläddra bibliotekskatalogen".

Jag tycker att biblioteken vill vara i MySpace för att många av deras kunder och potentiella kunder tillbringar sin tid där. Biblioteken gör förstås marknadsföring i MySpace men de är där också för att betjäna deras kunder bättre genom att försöka koppla ihop biblioteksservicen med deras kundernas andra fritidsaktiviteter. På så sätt försöker de göra lättare för kunder att ta kontakt i biblioteket. De försöker komma närmare deras kunder och växelverka med dem. I MySpace vänner kan lämna kommentarer, och båda Hennepins och New Orleans vänner har gjort det. Det finns ju ingen diskussion (MySpace kommentarruta är kanske inte det bästa forum för det) utan kommentarerna är till mest hälsningar och positiv återkoppling.

Jag tror att det har tagit någon arbetstid att bygga dessa bibliotekens MySpace sidor men att underhållande av sidorna inte skulle kräva så mycket tid. Det gäller mest om att uppdatera länkar och läsa kommentarerna samt publicera nya meddelanden som MySpace blogg inlägg. Men de kan ju vara samma meddelanden som används på bibliotekets webbsida och skulle skrivas i alla fall.

Visst finns det några risker också på att vara med i sociala nätverken. Särskilt när man representerar en offentlig organisation som en bibliotek, man bör tänka noga på vad man skriver och vilken sorts innehåll man publicerar på nätet. I MySpace användaravtalet står det att MySpace inte säljer användarnas innehåll eller personuppgifter till tredje parter och att MySpace inte äger innehåll som användarna förlägger, utan att de raderar innehållet om användaren lämnar tjänsten. Ändå finns det ingen garanti att innehållet och personuppgifter inte skulle spridas på nätet på något sätt, alltså man skulle iaktta en viss försiktighet som alltid när man agerar på nätet.