Veckans artikel var Library 2.0 - Service for the next-generation library av Michael E. Casey och Laura C. Savastinuk. Den handlar om den nya utformningen av biblioteksservicen som kallas Bibliotek 2.0. Lättläst, tydlig, informativ och intressant är adjektiv som jag tycker att beskriver artikeln bra. Speciellt nyttig också i anseende till vårt kursarbete som jämväl ska handla om Bibliotek 2.0.
Enligt Casey och Savastinuk (2006) Bibliotek 2.0 gäller huvudsakligen om fortgående och ändamålsenlig ändring, samt deltagande av biblioteksanvändare i skapande och underhållande av servicen. Eftersom Bibliotek 2.0 försöker fortfarande hålla takt med dess kundernas fluktuerande behov, skall förändringarna föregå enligt återkoppling från (personal och) kunder och speciellt genom att kunder medverkar i utvecklingen av bibliotekets tjänster. Samtidigt som Bibliotek 2.0 söker att förbättra servicen till nuvarande kunder söker den också att nå de mängder som inte användar biblioteksservicen (The Long Tail). Med Web 2.0 teknologierna finns det gott om tillämpningar som lockar användarnas deltagande och som biblioteken kan utnyttja till att växelverka med potentiella och nuvarande kunder (t. ex. sociala nätverk, bloggar, wikier och tillåtande av taggning och kommentarer på bibliotekskataloger).
I likhet med Michael C. Habib (2006) som anser att Bibliotek 2.0 går även utanför webbtjänster, framför Casey och Savastinuk att också de platsbunda servicen kan uppfylla definitionen Bibliotek 2.0 om bara de uppnår biblioteksanvändare, är kontinuerligt omvärderade och drar nytta av användarnas insats. Exemplar om sådana fysiska servicen skulle ha varit intressanta. Kan någon på kursen tänka på några, för jag har egentligen inte kommit på en enda. Kunder kan ju delta i händelser eller läsecirkel på bibliotek och hjälpa arrangera evenemang eller utställningar. Men på vilka egentliga fysiska grundservicen kan kunder för närvarande direkt inverka, utom genom att ge feedback och hoppas att den behandlas?
_________________
Övriga källor:
Habib, Michael C. (2006). Toward Academic Library 2.0: Development and Application of a Library 2.0 Methodology. A Master’s Paper for the M.S. in L.S degree. University of North Carolina at Chapel Hill, School of Information and Library Science, November, 2006. På http://etd.ils.unc.edu/dspace/bitstream/1901/356/1/michaelhabib.pdf (24.2.2009).
Inlägg
Jag tyckte också att det var på ett trevligt och bra sätt förklarat saken. Bra kommer fram varför biblioteken bör vara med och hur. I artikeln påpekas också att i 2.0 behövs alla parter till att bygga nya systemet. Det vad jag tyckte var bra var att det togs också upp att det måste satsas på det om man skall vara med i det hela. Att man inte bara startar det och tror att det sköter sej själv.
SvaraRaderaJag tyckte också att artikeln var trevlig att läsa och dessutom fick den mig att inse att Bibliotek 2.0 inte kräver användning av web 2.0...
SvaraRaderaHur man på det fysiska planet klarar av att göra biblioteket till ett Bibliotek 2.0 är en annan femma.
Det kunde vara infoblad och artiklar i lokalpressen om aktuellt i bibban, föreläsningar, kurser, diskussionstillfällen, bokklubbar, konserter, ...
Man kunde också inbjuda kommuninvånarna till bibban för att diskutera inköp, inredning, be hjälp med att dra kurser och ordna program.
Själva bibliotekskatalogen och lånar- och låneuppgifterna kanske borde lämnas utanför en "open activity"-behandling...
Att nå ut till presumtiva nya kunder kan inte vara så svårt, att fundera över bibbans utvecklande tillsammans med kunderna inte heller...Att tillsammans utvärdera bibbans funktioner kan vara givande.
Kunde dethär uppfylla kriterierna för bibliotek 2.0?
Virtuella spel kunde kanske vara ett exempel på en fysisk Bibliotek 2.0-tjänst, dvs. en tjänst som sker i biblioteksbyggnaden. Farkas nämner i "Social Software in Libraries, kap. Gaming" virtuella spel som ett bra sätt att locka tonåringar, speciellt tonårspojkar, till biblioteken. Biblioteken kunde ordna t.ex. spelkvällar, turneringar och LAN-partyn. Då ungdomarna deltar i arrangemangen har de också möjlighet att påverka utformandet av tjänsten.
SvaraRaderaLAN-partyn (som kanske kunde pågå hela natten) verkar en riktigt bra sätt att nå ut till tonåringar! Och jag tycker att de idéer som du, Nina, föreslog uppfyller kriterierna för bibliotek 2.0. Jag kom inte att tänka, att man kan ju göra nästan allt man gör virtuellt också "fysiskt". Men tröskeln att komma in på bibban och diskutera ansikte mot ansikte är högre än att diskutera virtuellt, och därför är det bra att vi nu har dessa web 2.0 verktygen.
SvaraRaderaEftersom många ungdomar är vana spelare på nätet med bl.a Warcraft så varför inte ordna en Second Life kväll i samma anda som LAN-partyn. Jag tror att med lite vägledning så kunde många ungdomar tända på just den virtuella världen.
SvaraRaderaUngdomar får ofta stämplen på sig i bibliotek att vara stökiga, störande. Varför inte locka dem med något vettigt, bygga upp relationer som vi lärde oss i relationsmarknadsföringen. Lyssna vad de vill ha!